Ekorrn satt i granen ...
... skulle skala kotte - la la la la la ... :D
Höll nästan på att bli som i visan för den stackars lilla ekorren idag - som jag höll på att skrämma skiten ur - fast det nu INTE var min mening att göra det.
Saken var den att jag stod svartklädd under ett litet träd i ekebacken - där både löv och blommor har slagit ut. Tintin satt mellan mig och en sten - så vi smälte fint in i miljön och vi var nog rätt svåra att upptäcka - om man nu INTE var alldeles intill - som ekorren ... Men saken var den att jag såg några småfåglar som uppehöll sig i buskarna strax intill och jag väntade in rätt tillfälle för att fotografera dem. Jag ville ju bara ha några bra bilder ... :/ ...
Men ekorren kom skuttandes från gren till gren - bakom oss - och såg varken mig eller Tintin. Ekorren skuttade glatt vidare till nästa trädgren och precis när han var över våra huvud - då som först upptäckte han / hon oss och jag har ALDRIG hört en ekorre lägga upp ett sånt illvrål :O att en sån liten varelse kan låta så mycket ... :O ... Och med risk för att ekorren skulle svimma i rena förskräckelsen - så flyttade jag mig ett par steg åt höger - för att undvika risken att få honom i huvet - för han höll dessutom på att missa trädgrenen :/ ... men i sista stund fick han tag i ytteränden på grenen och lyckades slunga sig upp - fortfarande skrikans ... ååååh stackars lilla ekorre - de var INTE alls min mening att skrämmas så ... När han så var på en stabilare del av grenen han lyckades få tag i - lägger han upp ett illvrål igen ... stackarn ... men jag stod lugnt kvar och väntade ... tänkte tanken "lugna dig lilla vän" ... Jag såg hur han riktigt hämtade andan och spanade in vad som skrämt honom. Hoppade vidare till nästa gren och blev sittans på den solbelysta trädgrenen ... och där "knäppte" jag med kameran ... och fick en jättefin bild på en förskräckt ekorre. Jag lät honom skutta vidare utan att röra mig ... I nästa träd stannade han igen och hämtade andan ... då som först tog jag några steg mot det håll han försvunnit ... men han var så förskrämd att han for iväg i ilfart och la upp ytterligare ett illvrål. Nä - tänkte jag - jag låter den stackars lilla ekorren vara :D . Jag hoppas att hans lilla hjärta inte stannade sen - utan att jag får se en glatt skuttandes liten ekorre - i morgon eller en annan dag. Men då hoppas jag att han slipper bli lika rädd för mig som han blev idag :D
