En ny vår är på G
Redan början på mars och naturen förbereder sig för en ny vår, trots att den får kämpa mot kylan, men så är det så här års 😊 Det är en fröjd för ögat att få ta sina promenader och se vad som kommit upp, vilka träd och buskar som börjat knoppa sig och vilka blommor som slagit ut, snödroppar, krokus, svalört och påskliljor bl.a. Sen all fågelsång man får höra, den ena överröstar den andra, alla vill hävda sitt revir. Vad är inte ljuvligare än när man tidigt en morgon, strax innan det ljusnar, hör koltrasten spela sin melodi, när det är tyst och stilla för övrigt! Jag kan stanna och bara njuta, insupa lugnet som råder ... och när solens första strålar glimmar i horisonten, då tystnar koltrasten för att söka föda.
Här har det blivit några utflykter med jämna mellanrum, den här gången var jag på "jakt" efter att få Mandarinanden på bild. Det finns en hane i Karlshamn, men i Ronneby finns Blekinges enda par. Ack så många gånger jag kört dit för att försöka få åtminstone en skymt av dem. Men trots att jag gått långa rundor där jag fått tips om att de ska uppehålla sig, så har de lyckats hålla sig undan, både mig och min kamera. Till en dag - då jag egentligen inte hade nån lust att gå några längre rundor av diverse skäl ... men nånting drog mig till Ronneby ändå ... asch nääää ... bara gräsänder ... hopplöst! Jag satte mig en stund på en av bänkarna och njöt trots allt av stunden och DÄR!!! där är dem ju!!! Och bråttom fick jag med att slita fram kameran, kolla av inställningarna och strategiskt placera mig någorlunda i en bra position för fina bilder.
Lyckan var gjord att bara få se dem i verkliga livet och ännu mer att lyckas få dem på bild, det här var en "seger" 😍 Ännu en fågelart att bocka av!
Jag har många favoritfåglar som jag varje år riktar in mig på att få på bild, en av dem är sidensvansarna
Den art som är svårast att upptäcka, men som man kan höra skria mellan varven, är spillkråkan. Det är ytterst sällan man lyckas fotografera den, men en dag, då jag genom mitt fönster hörde ett par ormvråka skria och fightas i luften och till måsarnas upprörda läten, tog jag kameran med mig ut på balkongen för att se om jag skulle lyckas fånga dem på bild, men de försvann bakom hustaket tätt följda av måsarna. Men så såg jag något svart i ett av träden, gömd bland grenar och skuggor, stod jag en bra stund för att urskilja vad det egentligen var som rörde sig där. Upp med kameran och zooma in ... jösses! en spillkråka 😲! Här gällde det att vänta in den så att jag fick så fri sikt som möjligt med kameran, men jösses vad den for fram och tillbaka - ömsom bakom grenar och skuggor - ömsom mitt i solen.
Sångsvanarna håller sig mer än gärna på avstånd, men ibland ... om man håller sig i skymundan, lite bakom buskar och grenar, kan dem komma närmare för att se vad man är för "nåt" i gömmorna, då kan man få riktigt bra bilder.
Vanliga knölsvanar är däremot så mycket lättare att komma nära och fotografera, ibland får man själv se till att komma därifrån då de kan bli läskigt närgångna ...
Det här får avsluta dagens blogg!
Var rädda OM varandra - inte FÖR varandra 💖
